Flyttar på måndag, får nyckeln en dag tidigare..
Någonting inom säger JA va roligt! Och något inom mig säger HJÄLP vad håller du på med??
Jag är rädd men ändå glad, skönt att få något eget men ändå, varje gång jag kommer komma hem så finns inte mamma eller pappa eller Sandra där, jag är rädd att känna mig ensam och längtar hem.. Naturligtvis kommer jag längta hem det gör man nog alltid i början men jag tänker mer såndär hysterisk hemlängtan! Hjälp det skrämmer mig!
Nu när det närmar sig blir jag rädd!!
Jag och älsklingen har packat 4 lådor med grejer idag, det är verkligen nu jag börjar förstå att vi ska flytta.. jag känner mig ledsen inombords men glad också.. Herregud jag är snart 20? Dom flesta vill flytta hemifrån redan i jätteung ålder.. Jag tror bara för att jag har det så himla bra här hemma så ger de mig trygghet, att ha något eget ger mig inte samma trygghet.. Att komma hem och det är istortsett alltid någon hemma gör att jag kanske kommer känna mig ensam när vi flyttat, även om älsklingen är hemma så kanske det känns så annorlunda.. Har så mkt olika frågor som jag ställer mig nu men som jag hoppas jag får svar på.. Har gått och längtat tills vi ska flytta men nu känns det som ett frågetecken? Vill jag verkligen detta? Både ja och nej och nu har vi fått lägenheten och har typ alla grejer man behöver så nu finns det ingen återvändo.. Jag får ju komma hem när jag vill och det känns ju som en trygghet..
Hoppas verkligen detta kommer gå bra nu! Snälla!!