Istortsett allt som händer i mitt liv just nu handlar om Linnéa. Det viktigaste som finns på denna jord! Jag är så lycklig att hon finns, jag tror att ett barn var det som fattades för mig för att bli lycklig. Något som skulle göra allt perfekt skulle vara om Robin fick ett jobb. Men som alla vet så växer inte jobben på träd tyvärr. Nu längtar jag tills dopet är över, det är något av allt som snurrar runt mest i min skalle just nu. Det kommer säkert bli bra tillslut men det är ju 1000 saker att tänka på!
Linnéa, mamma älskar dig nått så oerhört mycket, det går inte beskriva min kärlek till dig. Min fina lilla prinsessa <3

Den 26 juli blir dockan 2 månader.
Min lilla tjej växer och växer, snälla någon stoppa tiden!! <3

Min lilla älskling blir 6 veckor idag (lördag), snälla stoppa tiden!

Igår (lördag) blev våran lilla docka redan 3 veckor, vart tar tiden vägen? Hade jag gått över tiden 2 veckor hade tiden gått sjukt sakta!
Just nu ligger hon och sover så gott i sin säng, jag skulle behöva sova en stund också men ska greja lite här hemma. Hade besök av Robins kusin och hans tjej för en stund sen, alltid trevligt med besök :)

Imorgon åker jag, Linnéa och mamma en sväng till Ikea, sen på em ska jag äntligen klippa mig, mitt hår är så fruktansvärt risigt så det är verkligen välbehövligt nu. Senare på kvällen kommer fina Sanna på besök och förhoppningsvis kanske hon kan ta några fina bilder på våran tjej :)

På tisdag kommer Joysie hit, då ska vi färga mitt hår och sen gå en promenad. Onsdag ska jag ev. träffa Johanna och Emelie från familjegruppen och på torsdag ska vi till bvc igen. Veckorna och dagarna bara flyger iväg, inte en lugn stund här inte :)


Dockan <3

(torsdag) var vi på BVC med Linnéa för en kontroll. Hon växer så det knakar :)

Okej, nu ska jag försöka berätta min förlossningsberättelse. Kan säga att jag inte kommer ihåg en del klockslag mm men ska fråga min bm när jag ska på återbesök om hon kan hjälpa mig att få ihop allt lite bättre. Så här kommer en del som jag kommer ihåg.

Kvällen innan alltså den 25 som var våran bf-dag fick jag för mig att storstäda badrummet, jag måste ju ha det rent och fräscht när vårat barn kommer. Så jag städade från golv till tak och det var inte lätt med en så stor mage i vägen men det gick. När jag var klar gick jag och la mig kl måste vart runt tolv- ett tiden när jag kom i säng.

När kl blev 5-6 (minns inte exakt men där emellan någonstans) vakna jag av att jag hade väldigt ont i magen, gick på toa och gick sen och la mig igen. Vaknade efter en timma och hade fortfarande ont i magen och gick på toa igen, denna gången kom lite "slem" på pappret när jag torka mig men tänkte inte så mycket på det, ja det är slemproppen som börjar gå men jag kommer ju gå över 2 veckor tänkte jag så det är ingenting. Gick och la mig igen och vakna vid 9 tiden, hade då ännu ondare i magen gick på toa igen och denna gången kom hela slemproppen på en gång, trodde först det var vattnet som gick men jag förstod sen att det var slemproppen. Gick in och väckte Robin och sa till han att det kanske är på gång för jag har väldigt ont och slemproppen har gått men du kan sova så om du vill, (Hade fortfarande väldigt ont och nu började det göra ännu mer ont) fick till svar:
- Men varför väcker du mig då?
Jag tänkte mer på att det kanske var bra för han att veta så jag inte väcker han mitt i allt lixom.
Men iallafall, vi hade ju Iszabella hos oss eftersom hennes mamma låg inne och hade fått lilla Denice, och som jag sa tidigare så var jag helt säker på att gå över tiden 2 veckor så det var ju inga problem att ha henne hos oss. Jag sa till Robin att jag hade väldigt ont väldigt ofta och han tyckte jag skulle ringa förlossningen så det gjorde jag. Berättade för bm att jag har väldigt ont och det kommer väldigt tätt, ca 5 minuter mellan varje värk. Hon sa till mig att komma upp för hon trodde det var på gång men hon tyckte först att vi skulle äta frukost.
Ja säkert, är nog jättesugen på frukost när man har sjukt ont :P Robin gjorde två mackor och packa ner medans jag packa ner det som var kvar att packa i bebisväskan. Samtidigt som jag greja med det skulle jag ta på det lilla busfröet som vi hade hemma och packa ner hennes grejer som skulle med hem till henne. Inte lätt men det gick.
Väl påväg upp ringde jag till mamma eftersom hon skulle vara med på förlossningen, ringde till pappa och till Robins mamma så dom iallafall visste att vi var inne.

Kl 10.50 blev vi inskrivna. Fick en snygg rock och snygga nättrosor att ta på mig och precis innan jag fick på mig trosorna började det rinna längs benet, vattnet gick och det var "mekfärgat" som dom sa. Jag fick panik eftersom vattnet ska vara klart men det var ingen fara sa dom.
Fick lägga mig på sängen och så undersökte dom mig, jag var öppen 4 cm så jag fick stanna. Efter detta fick jag lustgas och börjar få lite minnesluckor och har väldigt svårt att komma ihåg klockslagen. Nästa gång dom kolla mig var runt kl halv 1 och då var jag öppen 6 cm. Prova att sitta på en pilatesboll och en sån grej man står upp och håller sig i (kommer inte på vad det heter) och jag tyckte att det hjälpte till en del. Om jag inte minns helt fel så fick jag epiduralen mellan 13-13.30 och strax efter 14.00 var jag öppen 10 cm. När jag fick epiduralen hade jag ingen stark smärta på nästa två timmar och det var riktigt skönt. Öppna mig väldigt fort på kort tid så jag behövde tid att återhämta mig lite. Eftersom våran docka var väldigt stor hade hon svårt att tränga sig ner så jag fick ofta byta ställningar, sitta på bollen, gå med gågrejen vända mig fram och tillbaka i sängen samtidigt som jag kände att jag behövde trycka. Så fort jag fick en värk så tryckte jag så mycket jag kunde, fick tillochmed en spypåse för jag trodde jag skulle spy. Men inget kom sån tur var. När kl var mellan 16-17 satte dom en elektrod (heter det så?) på hennes huvud och varje gång hon rörde på huvudet kunde jag känna det eftersom det drog så i elektoden. Var lite obehagligt faktiskt.

När det väl var dax att krysta på riktigt la dom mig i gynläge och jag tryckte så mycket jag kunde men mina värkar höll inte i sig tillräckligt länge så dom gav mig en nässpray för att värkarna skulle bli starkare. Efter det tror jag att jag krysta två gånger så kom våran stora tjej ut. 4448 g och 52 cm lång. En Linnéa Mary Larsen kom till världen. Våran älskade dotter!

Som sagt så kan jag vara ute och cykla med en del grejer, ska prata med min bm på efterkontrollen så kanske allt blir mer klart :)

Idag är det 5 dagar kvar till BF. Fyfaaan va segt den sista tiden har gått, helt sjukt!
Antar att om bebisen inte kommer snart (vilket jag har räknat med att den inte kommer göra) så kommer tiden gå ännu långsammare. Räknar med att gå över 2 veckor, det är ju lika bra annars blir man så besviken när bf väl är här och ingen bebis kommit.
Har de senaste dagarna haft väldigt mycket sammandragningar, inte allt för många smärtsamma bara magen som blir stenhård och det är obehagligt. Nu nojar man hela tiden att så fort man får lite ont tror man att det är värkar eller att det är på G att starta.
BB-väskan är så gott som packad och klar, allt vi väntar på nu är bebis som ska komma till världen!
Det är galet vilken längtan man kan ha efter något! Snart finns du hos oss våran skrutt! <3

V 27+4 <3

Har just gått in i v 26 (25+2), nu har tiden börjat röra på sig lite igen, tyckte det stod still där mellan v 20-24.
Sista tiden har det varit en hel del att tänka på. Har flyttat till våran 3:a som vi har väntat på så länge. Packat och packat upp, städat och donat. Nu börjar vi äntligen landa här hemma, spjälsängen är uppskruvad och skötbordet står så snällt där det ska :) Nu längtar vi såå efter vårat lilla hjärta inne i magen <3

Än så länge går det bra att jobba heltid, har bestämt mig för att jag SKA klara av att jobba april ut iallafall, så lätt att säga nu men jag vill verkligen klara det!
Har så svårt att bestämma oss för tjejnamn, killnamn är vi istortsett klara med men tjejnamn som jag hade så lätt för innan jag blev gravid är hopplöst nu! Hjälp tack :)



Du, jag och bebis <3