Idag är det den 17 januari. Precis ett år sen farfar dog. En MYCKET sorglig dag för alla mina nära. Vi ska vid 12- tiden imorgon åka alla till farfars grav. Dagen har nästan precis börjat och jag har redan gråtit. Alla kommer gråta och det är så jobbigt. Vi alla älskade farfar så mycket så allas hjärtan brast när han dog. Vill att han ska komma tillbaka till oss. Saknar honom så fruktansvärt mycket. Jag har två bilder i huvudet på honom. Ena är när han går runt och småhaltar som han alltid gjorde eftersom han hade ont i sina knän, och andra när han låg så fridfullt på bädden.
Jag har fortfarande svårt att tänka mig att han verkligen låg i kistan där framme på begravningen. Alla fina blommor han hade fått. Han var värd 10000000 - tals fler blommor. Så många som var med på begravningen, så många som sörjer honom.
Jag har ångest, kan inte andas. Måste ta en tablett som hjälper mig. Vill bara somna och vakna upp på söndag och gå upp till jobbet och ha något annat att tänka på. Har planer på att åka till överby efter vi har vart vid graven och kolla på de ifrån idol. Får se vad som händer.
Jag känner hur gråten sitter i bröstet och trycks upp. Jag vill inte gråta igen. Hela dagen kommer gå åt till tårar. Farfar var världens bästa, alltid så glad, visa aldrig när han hade ont eller när han mådde dåligt. Hade alltid ett leende på läpparna i vilken situation som helst.
Farfar jag älskar dig så det gör ont! Åååh kom tillbaka!!

Farfar jag hoppas du har de bra där uppe. Var min lilla skyddsängel! Var farmors skyddsängel, var alla mina och dina nära skyddsänglar. Jag har dig i mina tankar hela tiden.
Sov gott farfar, vila i frid. Jag älskar dig!

R.I.P. Reidar Karlsson, min ÄLSKADE farfar. 17 Januari 2008
PS. ska lägga in bilder under dagen. DS.